EN JÄMLIK SKOLA?

Vid sju års ålder inträder skolplikten322 . Skolgången lägger grunden för framtiden och har stort inflytande både på både barnens identitetsskapande och på deras kunskapsinhämtning och studiemotivation inför framtiden. Enligt skollagen ska den svenska skolan vara jämlik, alltså tillgodose samtliga barns behov av stöd, erbjuda samma möjligheter till lärande och fostra demokratiska individer utifrån individuella förutsättningar oberoende av grupptillhörighet.

Skillnaden mellan att lyckas i skolan och inte är som vi sett i tidigare kapitel i många fall avgörande för framtiden, och kan för individer väga upp för andra sämre förutsättningar som att tillhöra en låg socioekonomisk grupp eller andra hemförhållanden. I synnerhet i diskriminerade grupper, såsom bland kvinnor, HBT-personer eller utrikes födda, är skillnaderna mellan låg- och högutbildade större än i gynnade grupper.

Men det är också tydligt att alla inte har samma förutsättningar att lyckas. När skolan inte lever upp till kraven på jämlikhet så drabbas främst de minst gynnade.

Ett exempel på hur den sociala situationen påverkar skolresultaten är att barn till separerade föräldrar överlag tenderar att klara skolan sämre än barn i kärnfamilj, i synnerhet de barn som var under fem när föräldrarna separerade.323 Låga eller ofullständiga betyg från årskurs 9 ökar risken för psykosociala problem i framtiden, exempelvis kriminalitet, fysisk och psykisk ohälsa och för tidig död.324

Icke desto mindre ökar skillnaderna mellan olika skolor. En forskningssammanställning från Skolverket 2009 visar på flera olika faktorer bakom den minskande likvärdigheten i skolan: För det första genomfördes ett antal reformer med nya styrdokument, kommunalisering och nytt betygssystem som minskade samordningen i undervisningen och en ökad valfrihet som bidragit till skillnaderna mellan skolor. Skillnaden mellan skolorna följer också mönstret för boendesegregation som vi såg i kapitel ”Det segregerade samhället”. För det andra finns sämre förutsättningar i befolkningen överlag med fler nyanlända, fler barn till ensamstående och stora årskullar. Detta ställer högre krav på skolans totala resurser och bidrar till minskande lärartäthet, brist på utbildade lärare och större klasser.325 Bristande resurser och sämre förutsättningar i skolan påverkar mest de barn som redan från början har sämre förutsättningar, exempelvis för att de inte kan få stöd och hjälp hemifrån, på grund av psykisk ohälsa, funktionsnedsättning eller andra faktorer som gör att eleven behöver mycket stöd.326 Det finns alltså många strukturella faktorer som påverkar elevernas förutsättningar att klara skolan.

Även i Halland syns betydande skillnader i hur barn och unga klarar sig genom skolåren. För de första nationella proven i årskurs tre327 ser vi att resultaten i Halland ligger något över riksgenomsnittet. Vi saknar halländska data könsuppdelat, men på nationell nivå ser vi skillnader mellan pojkar och flickor. Skillnaderna syns i samtliga ämnen på de nationella proven. Vi har fokuserat på de två delprov per ämne (svenska/matematik) där flest elever inte nått kunskapskraven. Vad gäller matematik är det 18,8% av flickorna och 20,5% av pojkarna som inte nått kraven vad gäller skriftliga räknemetoder, alltså en femtedel totalt. Fler klarar provet som handlar om att mäta, jämföra och uppskatta tid och volym, 14,3% av flickorna och 10,3% av pojkarna klarar inte det provet. Detta är det enda av delproven där fler pojkar än flickor får godkänt.

Inom ämnet svenska är könsskillnaderna ännu större och till flickornas fördel, särskilt avseende stavning och interpunktion. Bara 4,3% av flickorna jämfört med 12,9% av pojkarna klarade inte det provet. Vad gäller läsning av berättande text är det 5,3% av flickorna och 9,7% av pojkarna som inte klarade sig.

Båda ämnena är grundläggande för framtida skolresultat: Matematik handlar om logiskt tänkande och ligger till grund för samtliga naturvetenskapliga ämnen. I svenska främjas förmågan till förståelse av skriftlig text liksom förmågan att uttrycka sig i tal och skrift, båda nycklar till goda skolresultat oavsett ämne under senare skoltid. Vad gäller svenska finns också en vidare funktion att kunna vara delaktig i samhället och känna till och tala för sina åsikter och rättigheter, men också att kunna ta till sig och värdera information. Den stora könsskillnaden här får alltså konsekvenser inte bara för den enskilda elevens framtid utan också för vilka som är delaktiga och deras bidrag till beslutsfattandet och i samhällsutvecklingen i stort.

I årskurs sex, när de första betygen delas ut, syns skillnaderna än tydligare.328 Hela 14,5% av pojkarna i Halland, jämfört med 9,3% av flickorna, klarar inte kunskapskraven i flera eller alla ämnen. 5,6% av flickorna jämfört med 7,3% av pojkarna når inte godkänt i ett av ämnena. Detta är något lägre siffror än i riket men könsskillnaden består och fortsätter genom högstadiet. Efter årskurs nio329 är det 10,5% av flickorna som inte når gymnasiebehörighet och 19,3% av pojkarna. Räknar vi bort nyinvandrade elever och elever med okänd bakgrund så kvarstår könsskillnaden men i mycket lägre grad: 11,1% av pojkarna och 9,5% av flickorna når inte målen. Den stora könsskillnaden på totalnivå beror alltså till viss del på att just nyanlända pojkar klarar sig så mycket sämre än nyanlända flickor. Ytterligare en trolig orsak är sannolikt att det finns fler nyanlända pojkar än flickor i gymnasieåldern.

Samma grupper: män och utrikes födda, har också svårare att klara gymnasiet330. Av 18-24-åringar totalt är det 7,7% av tjejerna, och 11,7% av killarna som inte har avslutat gymnasiet. Bland utrikes födda gäller detta 13,5% av tjejerna och 15,3% av killarna.

För utrikes födda kan det vara svårt att klara av den svenska skolan, beroende på när de kommit till Sverige. Rapporten ”Arbetsmarknadsintegration i Halland” visar att barn som varit i Sverige i mer än 10 år klarar skolan i lika hög grad som svenskfödda, vilket visar på vikten av denna faktor331. Förutom alla de ämnen där nyanlända elever måste skaffa den förförståelse som getts under tidigare skolår, och som de missat, måste de kämpa med språket. Många saknar också kontinuerlig och fungerande skolgång från hemlandet på grund av krig eller andra missförhållanden. De har också en mer eller mindre lång tid av flykt och fysiska omplaceringar bakom sig som omöjliggjort kontinuerlig skolgång. Utöver detta är deras levnadsvillkor ofta svårare överlag (vilket speglas i kapitel ”Sämre välbefinnande” som vi ska återkomma till i kapitel ”Ett meningsfullt liv”) med en situation med traumatiska minnen, kulturkrockar och utmanade familjeroller332 samt praktiska svårigheter att hitta studiero som skapas av trångboddhet333.

En vanligt angiven orsak till att pojkar inte klarar skolan lika bra som flickor är maskulinitetsnormer och deras koppling till en så kallad ”anti-plugg-kultur”. En kille ska helt enkelt inte vara duktig i skolan, och är han det ska det vara till följd av ”naturlig begåvning” snarare än hårt arbete. I vissa sammanhang kan denna tendens också förstärkas i klassrumssituationen av lärarens agerande och attityd gentemot elever.334 Det är dock viktigt att hålla i minnet att maskulinitetsnormer är olika beroende på sammanhang och att sambandet pojkar – antipluggkultur inte är en helt nyanserad bild. Socialgrupp och etnicitet är avgörande faktorer som spelar in i bilden.335

Det finns också genomgående tendenser att barn av båda könen klarar sig bättre om föräldrarna har högre utbildning336 och kommer från tryggare sociala förhållanden. Både social och ekonomisk utsatthet har negativ inverkan på den psykiska hälsan och i förlängningen också på utbildningsresultaten.337 Vi ser att högskoleförberedande program338 domineras av elever med högutbildade föräldrar, i synnerhet inrikes födda. På naturvetarprogrammet har hela 73% högutbildade föräldrar, och på högskoleförberedande program totalt är siffran 61%, jämfört med 35% på yrkesförberedande program.

Valet av gymnasieprogram i Halland speglar arbetsmarknaden överlag: tjejer väljer program som leder till kvinnodominerade yrken såsom barn och fritid, vård och omsorg eller hotell och turism. Killar väljer program som leder till mansdominerade yrken, exempelvis bygg och anläggning eller el- och energi. Fler tjejer än killar läser högskoleförberedande program men skillnaden är mindre inom manligt kodade ämnesområden. På tekniska programmet är andelen tjejer bara 18%, medan enbart tjejer läser humanistiskt program. Elever med utrikes bakgrund finns oftast i olika former av introduktionsprogram, hela 70% av eleverna på dessa program har utrikes bakgrund. Även på International Baccalaureate är andelen ungdomar med utrikes bakgrund stor, 55%.

Vad eleverna gör ett år efter att de avslutat gymnasiet varierar också339. Inte oväntat leder studieförberedande program oftare till studier, medan yrkesförberedande snarare leder till yrkesetablering. Andelen som gör varken eller är överlag lägre efter studieförberedande program. Manligt dominerade program som el, bygg och fordon har runt 40% som varken studerar eller arbetar efter ett år, industri något högre med 44%. Barn och fritid och omvårdnad ligger på 40,3% respektive 33,3%. Det finns alltså ingen tydlig skillnad mellan kvinno- och mansdominerade program vad gäller om eleverna står utan sysselsättning ett år efter avslutat gymnasium.

Däremot yrkesarbetar större andel elever från de mansdominerade programmen, jämfört med de kvinnodominerade, förutom de som gått omvårdnad där etableringsgraden ökat med 12,6% från året innan. Från bygg, fordon och industri är det 0% av eleverna som gått vidare till studier; för etablering på arbetsmarknaden är siffrorna 65,6%, 67,6% och 55,6%. Elprogrammet är ett undantag från de manliga programmen: där har 14,3% gått vidare till studier och 40,2% till arbete. Motsvarande siffra i det kvinnodominerade barn-fritidsprogrammet är 17,2% till studier och 42,5% till arbete, och för omvårdnad 12,6% till studier och 54,1% till arbete. Detta speglar både den goda arbetsmarknaden för gymnasieutbildade i traditionellt manliga branscher, och att kvinnor i högre grad än män skaffar sig eftergymnasial utbildning.

ETT MENINGSFULLT LIV?

En av de vanligaste orsakerna till att elever inte klarar av skolan är psykiskt dåligt mående. Det dåliga måendet förstärker också svårigheterna att lyckas i skolan, så att elever fastnar i onda spiraler.340 Sambanden följer också ofta barnen från tidiga åldrar och upp i ungdomsåren, vilket visar på hur viktigt det är att en god psykisk hälsa främjas i tidiga år341.

En viktig friskfaktor för psykisk hälsa är en aktiv och berikande fritid342. Det är ett sätt att skapa relationer och bygga sociala nätverk, och att delta i strukturerade, vuxenledda aktiviteter ställer krav på koncentration, ansträngning och skapar lärande som är gynnsamt för ungdomens utveckling, i synnerhet för utsatta grupper343. Vuxna i organiserade fritidsaktiviteter kan också vara ett stöd för ungdomar som mår dåligt och som inte får, eller får otillräckligt stöd hemifrån eller från344. Det kan också erbjuda andra former av lärande och känsla av att lyckas för ungdomar som har svårigheter i skolan345. Barn med neuropsykiatriska diagnoser nämns ofta som sådana346, men även ungdomar med psykisk ohälsa eller som kanske bryter mot till exempel normer om kön och sexualitet.

Vad en meningsfull fritid mer exakt innebär varierar utifrån olika individer men för de flesta innebär det någon form av social samvaro med andra. Vi har därför valt att titta på två olika former av social samvaro, den organiserade (föreningsliv) och den oorganiserade (umgänge med vänner). Siffrorna är gamla (sedan 2007) men givet utvecklingen i samhället som helhet är det inte sannolikt att skillnader mellan olika grupper har minskat sedan dess, troligare är att de har ökat.

Många fritidsaktiviteter organiseras för barn i föreningsform347. Idrottsföreningen är den vanligaste formen, där runt två tredjedelar (63% flickor och 67% pojkar) är medlemmar, men även andra hobbyer och kyrkliga föreningar organiserar runt tio procent av barnen – något fler flickor än pojkar. I föreningsformen finns social samvaro men den innebär också en träning i föreningsliv, både i det formella som att fatta beslut genom röstning och välja styrelser, men också praktiskt som att samla in pengar och organisera gemensamma aktiviteter. Detta är tillgångar som på sikt sannolikt påverkar deltagandet i samhället överlag. Som vi ska se i kapitel ”Att få, vilja och kunna delta” är det samma/liknande grupper som är underrepresenterade och mindre politiskt aktiva som inte deltar i föreningslivet i barndomen.

Det finns dock stora skillnader mellan vilka barn som deltar i föreningslivet, åtminstone om vi studerar nationell nivå (Halländska data saknas). Dels varierar föreningsaktiviteten över ålder – mest aktiva är barn i mellanstadieåldern 10-12 år, undantaget för kyrkoföreningar som är vanligast bland de yngsta (7-9 år). Men det finns också skillnader utifrån föräldrars levnadssituation. Dels ser vi en tydlig socioekonomisk skillnad där barn till arbetarhushåll och barn från ekonomiskt utsatta familjer348 deltar i lägre grad än genomsnittet. Detsamma gäller barn till ensamstående föräldrar och allra mest barn till utrikes födda föräldrar.

Också könsmönstren förstärks i de mer utsatta grupperna. Ser vi till samtliga barn är skillnaden mellan pojkars och flickors medlemskap i idrottsföreningar totalt bara fyra procentenheter. Tittar vi istället på exempelvis barn med föräldrar födda utomlands, som har den största könsskillnaden, är skillnaden 18 % (28% flickor respektive 46% pojkar). För barn till ensamstående föräldrar är den 6% och för barn i arbetarhushåll 11 %. Det som talar emot ekonomi som avgörande faktor.  Det verkar istället finnas sociokulturella orsaker bakom, både från föräldrarna och från barnen själva. Det finns också skillnader mellan vilka idrotter pojkar och flickor sysslar med. Bland pojkar är lagidrott vanligast medan flickor ägnar sig åt andra sporter, exempelvis dans349. Pojkar besöker också oftare idrottsanläggningar på fritiden, både fotbollsplan/idrottsplats och simhall350.

Motsvarande mönster, men motsatt, ser vi i hobbyföreningar, där flickor dominerar. I hela befolkningen är det 11% av flickorna och 8% av pojkarna som är medlemmar i hobbyföreningar. Bland barn i arbetarhushåll är det 10% av flickorna men bara 4% av pojkarna. Intressant här är att i vissa grupper som idrottar mindre i någon mån finns mer här – exempelvis är det 13% av flickor och 10% av pojkar med utrikes födda föräldrar som är medlemmar i en hobbyförening. Bilden är inte entydig, bland barn till ensamstående föräldrar är medlemskapet lägre även i hobbyföreningar (8% respektive 6%) och bland barn till föräldrar som saknar kontantmarginal är det 17% av flickorna men bara 4% av pojkarna som är medlemmar i en hobbyförening. Det går alltså inte att enbart resonera utifrån ekonomi eller utifrån kultur för att förklara hur det ser ut, sannolikt är båda dimensionerna viktiga.

Barn kan skapa sociala kontakter även på egen hand. Då behöver de en plats att vara på, oftast är detta hemmet351. 85% av alla barn (86% av flickorna och 84% av pojkarna) träffar kompisar varje vecka hemma hos en kompis, 77% av flickorna och 81% av pojkarna träffar vänner i det egna hemmet. Men också här ser vi vissa mönster: Barn till ensamstående föräldrar, barn till föräldrar med dålig ekonomi (i synnerhet flickor vars föräldrar saknar kontantmarginal) umgås mer sällan i det egna hemmet än andra.  De är också aningen oftare på annan plats än i hemmiljö (alltså varken i det egna eller kompisens hem). Är det kanske ytor i hemmet, kanske avsaknad av eget rum, som påverkar detta352? Umgänget i hemmet minskar också med åldern, bland de äldsta (16-18 år) är det fler som träffar kompisar på annat ställe och färre som framförallt träffar kompisar i hemmet.

SCBs undersökning ”Barns fritid” visar också överlag att detta är ett mönster som går igen även på andra aspekter av barns fritid. Barn till ensamstående föräldrar deltar mer sällan i fritidsaktiviteter. Barn till utrikes födda föräldrar har en mindre aktiv fritid överlag (undantaget att de gör något fler besök på kulturinstitutioner). Detsamma gäller socioekonomiska aspekter såsom barn i arbetarhushåll och barn i ekonomiskt utsatta hushåll.353 Det verkar också som att barn med mindre aktiv fritid också tittar mer på tv: i synnerhet flickor med utrikes födda föräldrar och flickor i hushåll som saknar kontantmarginal tittar mer på tv än andra354.

Det är svårt att avgöra hur stor inverkan på den psykiska hälsan dessa ojämlikheter har. En meningsfull fritid är förvisso en friskfaktor men inte den enda, så mycket annat påverkar också. Som vi ska se är det i många fall snarare de grupper som har en aktiv fritid som är de som mår sämst. Kanske är det så att organiserade fritidsaktiviteter, som är de vi kan mäta, snarare bidrar till känslor av stress och otillräcklighet? Det finns också visst forskningsstöd för att den verkligt meningsfulla fritiden är den som inte är styrd utifrån, av vuxna355.

Avsaknaden av meningsfulla sysselsättningar på fritiden kan dock medföra risker, i synnerhet i kombination med andra riskfaktorer. Det är på fritiden barn och unga är som mest utan vuxennärvaro och det är då de konfronteras med tobak, alkohol och andra droger, sexualitet, destruktivt spelande, våld, brott och andra potentiella faror356. Fritiden erbjuder som nämnts ovan möjligheter till kompensation och att bryta mönster. Men om detta inte sker tenderar ungdomars mönster att förstärkas – goda spiraler förstärks, men också negativa357.

Bland de unga som inte har en organiserad fritid finns det kanske alltså både de som mår bra av friheten från press och vuxeninflytande, med positiva effekter på hälsan, men också de som hade behövt mer vuxenstöd för att inte hamna i svårigheter som kan sätta sin prägel på livet under lång tid framöver? De som fastnar i brottslighet i vuxna år har ofta utvecklat de beteendena redan i ungdomen, även om de flesta som begår brott tidigt gör det vid enstaka tillfällen eller en kort period358. Det kan alltså vara så att de som minst deltar i organiserade fritidsaktiviteter, som tillhör socialt eller ekonomiskt utsatta grupper, är mest benägna att inte delta i eller hoppa av organiserade aktiviteter, också är de som bäst skulle behöva dem359.

Ekonomisk utsatthet i familjen är en riskfaktor för psykisk utsatthet. Dels kan ekonomin påverka föräldrarnas förmåga att ge barnen goda uppväxtvillkor både materiellt och socialt. Föräldrars utbildningsnivå, som i hög grad samvarierar med ekonomin, kan påverka förmågan att ta till sig kunskap om hur barns hälsa och utveckling främjas, och föräldrarnas eget mående och ekonomiska stress kan påverka barnen.360 Barn med föräldrar som har ekonomiskt bistånd från kommunen löper också nästan tre gånger så stor risk att bli inskrivna på sjukhus på grund av psykisk ohälsa under barndomsåren361.

I Halland lever färre barn i ekonomiskt utsatta familjer än i riket362, 7% jämfört med 11,4%. Siffrorna för Halland totalt är de lägsta för hela Sverige363. De allra flesta i denna grupp är barn med utrikes bakgrund: 21,6% av dem lever i barnfattigdom i Halland jämfört med 2,8% av barn inrikes bakgrund. Flest barn lever i ekonomisk utsatthet i Hylte (drygt 20%), vilket till stor del förklaras av den höga andelen nyanlända där. I Laholm, Falkenberg och Halmstad är siffran 8,5-11,9%, medan den i Varberg och Kungsbacka är under 5%364. Detta följer alltså samma genomgripande mönster som i övrigt: ett gynnat norr med goda livsvillkor, och ett söder och framförallt inland där situationen är svårare. Sannolikt är också barn till ensamstående överrepresenterade i gruppen ekonomiskt utsatta hushåll, eftersom den familjen har endast en inkomst att leva på365.

Unga är den grupp som mår absolut sämst av alla grupper, oavsett indikator som används och i synnerhet tjejer. Det gäller i Halland såväl som i riket. Runt 15% av flickor i högstadiet och 20-25% av kvinnliga gymnasieelever känner sig stressade366 dagligen. Bland killar är samma siffror mellan 5 och 10%. Nedsatt psykiskt välbefinnande367 drabbar också unga mer än äldre (siffror från 16 år och uppåt). Detta gäller än mer i redan diskriminerade grupper, exempelvis bland homo- och bisexuella368 och transpersoner369 samt i någon mån också för personer med funktionsnedsättning370.

I en nationell studie från Folkhälsomyndigheten visas ett samband mellan att vara stressad eller mycket stressad av skolarbetet och psykosomatiska symtom. Andelen 13- och 15 åringar som uppger att de är ganska eller mycket stressade har ökat och i den senaste mätningen uppgick andelen ganska eller mycket stressade till 49% bland flickorna och 29% bland pojkarna.371

Från nationella undersökningar vet vi också att barn till separerade föräldrar har överlag lägre nivåer av psykiskt välbefinnande och högre nivåer av psykosomatiska och psykiatriska symptom än barn till föräldrar som lever tillsammans372. En större social och ekonomisk utsatthet är en möjlig orsak, liksom familjesituationen överlag: konflikter mellan föräldrarna är vanligare i familjer med separerade föräldrar, både före och efter separation, och har negativ inverkan på barnets psykiska mående373.

En riskfaktor för både psykisk ohälsa374 och för separerade föräldrar375 är funktionsnedsättningar, i synnerhet neuropsykiatriska. Många funktionsnedsättningar, exempelvis neuropsykiatriska, är genetiskt betingade och risken är hög att också en av föräldrarna har en sådan, vilket i vissa fall kan påverka förälderns förmåga att ge en god hemmiljö för barnet.376

En särskilt utsatt grupp är unga tjejer i Kungsbacka. Nära 25% av tjejerna på gymnasiet säger sig känna stress dagligen, två tredjedelar flera gånger i veckan. 31% av kvinnor 18-29 år lider av nedsatt psykiskt välbefinnande.377 Detta visar att de socioekonomiska sambanden vad gäller stress, mående och skolgång inte är enkelriktade, utan att även annars mycket gynnade grupper kan må väldigt dåligt. En orsak till stress och dåligt mående kan vara just de många livsmöjligheter som ligger framför dessa ungdomar. Det är i grunden positivt, men ställer också krav på unga att de själva ska välja sin framtid – val de kanske inte har kunskap och kompetens nog att hantera378. På motsvarande sätt kan ungdomar i gynnade grupper känna höga prestationskrav både från omgivningen och från sig själva379. Media och reklam lägger en press på att vara vacker, lycklig och framgångsrik utöver de mer formella skolkraven380. Många undersökningar visar på hur just tjejer drabbas extra hårt av denna press381 och att utseendeideal och balansgången mellan att vara sexuellt attraktiv utan att vara lösaktig är en stor källa till dåligt mående för tjejer382.

Unga tjejer i Kungsbacka är dock inte ensamma om att må dåligt. Samtliga ungdomar drabbas i olika grad av oro inför det framtida vuxenlivet: ekonomi, bostad och liknande frågor. Arbetsmarknaden förändras och det blir svårare att få arbete, i synnerhet för unga. Fast anställning är än svårare att få, i synnerhet för den som saknar erfarenhet, och lågkonjunkturer tenderar drabba unga mer än äldre. Det i sin tur gör det än svårare att ta sig in på en alltmer pressad bostadsmarknad där möjligheten att ta större lån kan vara avgörande för att skaffa ett boende383. Denna typ av framtidsstress är också högre i mer socioekonomiskt utsatta grupper384.

Också bland unga killar kan oro att inte passa in och leva upp till samhällets förväntningar vara en källa till stress, om än på ett något annat sätt än för tjejer. Killar mår ofta sämst under pressen av en stark maskulinitetsnorm, ofta kopplad till en heteronorm385. Detta drabbar i synnerhet personer som på ett tydligt sätt bryter mot maskulinitetsnormer, exempelvis homo- och bisexuella386.

Det kan också ligga olika faktorer bakom dåligt mående i olika grupper. För personer som systematiskt utsätts för diskriminering är den i sig en självklar faktor387. Den kan också ta sig uttryck i trakasserier eller mobbing eller ”bara” avsaknad av social gemenskap. I Kungsbacka, Hylte och Falkenberg är det mellan 20% och dryga 25% av tjejerna på högstadiet som uppger sig blivit utsatta för mobbing eller utfrysning det senaste halvåret388, och mellan 10% och 15% av killarna. I Halmstad är det drygt 15% av tjejerna och 12% av killarna och i Laholm 13% av tjejerna och 5% av killarna. I gymnasiet har siffrorna sjunkit avsevärt i alla kommuner utom i Laholm där de är ungefär desamma, men i samtliga kommuner utom Falkenberg är tjejer mer mobbade och utfrusna än killar.

Bland ungdomar som uppgett ”annan könsidentitet” är det överlag fler som utsatts för mobbing, men det är svårt att dra slutsatser på grund av små svarsgrupper. På nationell nivå är skillnaden både tydlig och stor: på gymnasiet har 11% av tjejerna, 8% av killarna men över 30% av personer med annan könsidentitet blivit utsatta för mobbing eller utfrysning det senaste halvåret.

Liknande nationella siffror finns hos barn med funktionsnedsättning389. Föräldrar till barn utan funktionsnedsättning uppgav i 6%390 av fallen att barnen blivit mobbade391. Samma siffra för barn med måttlig/svår funktionsnedsättning är 16%. Värst utsatta var barn med fysisk (17%) eller neuropsykiatrisk (19%) funktionsnedsättning.

Många studier visar att utsatthet för kränkningar i skolan påverkar självkänslan negativt och att detta kan integreras i elevens identitetsskapande. Om kränkningarna dessutom hänger samman med faktorer som är en viktig del av individens identitet, såsom sexuell läggning eller könsidentitet är risken än större att det påverkar självkänslan och att omgivningens negativa attityder internaliseras.392 Sannolikt gäller motsvarande andra normbrytande identiteter, exempelvis en funktionsnedsättning, religion, hudfärg eller liknande393. Flickor tenderar också drabbas hårdare än pojkar av detta. Pojkars reaktion är i högre grad ilska, som inte på samma sätt påverkar självkänslan negativt394.

Särskilt utsatta är också unga som bryter mot familjens uppfattning om vad som är ett korrekt sätt att leva. Det gäller exempelvis HBT-personer som inte får stöd från familjen men är också vanligt i vissa grupper med utrikes bakgrund, där en så kallad hederskontext råder. En hederskontext utgörs av föreställningar och beteenderegler kring kön och sexualitet där respektabilitet, oskuldsnormer och liknande påverkar vad både tjejer och killar får göra men medan killar ges alltmer frihet med åldern lever tjejerna kvar under familjens kontroll395. Det kan röra allt från vad de får göra, vem de får träffa till hur de får klä sig, även inom ramen för skolaktiviteter. Killarna i sin tur kan tvingas utöva kontroll över tjejerna396. De unga som utsätts tvingas leva i ett gränsland där de ska förhålla sig till olika normsystem som ofta står i konflikt med varandra, och de tvingas avstå från sådant som deras vänner ser som en självklar del av sitt liv. Hur utbredd hedersproblematiken är, hur många som drabbas och hur hårt, är inte systematiskt kartlagt. Det finns dock alltfler vittnesmål kring att detta är ett växande problem, i synnerhet i vissa segregerade områden397. HBT-personer i dessa sammanhang är en ytterligare mer utsatt grupp eftersom deras läggning/identitet ofta inte alls accepteras av familjen398.

Det psykiska måendet hänger också nära samman med alkoholkonsumtion, i synnerhet för pojkar399. Vi ser också att även om tjejer dricker sig berusade av alkohol tidigare än killar så dricker killar mer och oftare400. I högstadieåldern är det mellan 30-35% av tjejerna som aldrig dricker sig berusade, detsamma gäller runt 50% av killarna. Undantaget är Hylte där siffrorna snarare är de omvända: nära 35% av killarna dricker sig aldrig berusade, motsvarande siffra för tjejerna är 48%. Det är möjligt att här finns en dimension av etnicitet, där tonårstjejer beteende kontrolleras mer än pojkars i vissa grupper av nyanlända.

I gymnasiet har siffrorna vänt och fler flickor än pojkar avstår helt från berusningsdrickande, samtidigt som fler pojkar dricker oftare. Det finns dock stora variationer mellan kommunerna, både vad gäller flickor och vad gäller pojkar: i Kungsbacka är det runt 50% av både pojkar och flickor som dricker sig berusade en gång i månaden eller oftare. I Laholm är det drygt 40% av tjejerna och 60% av killarna. I Falkenberg är det 53% av tjejerna och hela 71% av killarna som dricker sig berusade mer än en gång i månaden. Här ser vi starka samband med landsbygd-tätort, liksom med socioekonomiska faktorer, där Kungsbacka och Halmstad visar mindre könsskillnader medan Laholm, Falkenberg och Hylte visar större.

Siffrorna för ungdomar som angett ”annan könsidentitet” visar överlag att icke-binära/transpersoner401 i Halland dricker både tidigare och mer. Antalet svarande i denna kategori är så litet att det är svårt att dra några säkra slutsatser utifrån det. Detta motsäger resultaten bland vuxna på nationell nivå402, men om sambanden stämmer kan det hänga samman med psykiskt dåligt mående och diskriminering, som ofta är svårare innan än efter transition/bekräftande behandlingar, vilka kan inledas först efter 18 års ålder.