EN DOFT AV 50-TAL

Den mest gynnade gruppen i Halland liksom i Sverige utgörs av en medelklassfamilj med två inkomster, hans ganska god, som tillsammans möjliggör en livsstil som ofta inte är möjlig för andra grupper. Basen för detta är en god arbetsmarknad med höga löner inom manligt dominerade branscher, och en jämförelsevis liten och sämre betald arbetsmarknad för kvinnor. Situationen i Halland visar alltså vissa likheter med en svensk folkhemsidyll i en svunnen tid där mannen var den huvudsaklige familjeförsörjaren.

Kärnfamiljen är starkare i Halland än i riket. I Halland lever 73% i kärnfamilj med två barn3 jämfört med 68% i riket. Tillsammans med en god arbetsmarknad med relativt låg arbetslöshet 4, 6,7% (riket 7,3%), ger det vanligtvis två inkomster att leva på. Nettoinkomsten 5  i Halland 6 är också jämförelsevis goda, i synnerhet för män som tjänar ca 18 000 kr mer per år än män i riket, och de halländska männen tjänar ca 80 000 kr mer än kvinnorna i Halland, som tjänar ungefär som på riksnivå. Nettoinkomsten för män i Halland är ca 300 000 kr, jämfört med 282 000 i riket och 220 000 kronor för kvinnor i Halland.

Den största orsaken till skillnader i lön mellan könen är dels lönestrukturen på arbetsmarknaden, där kvinnor oftare finns i lågavlönade sektorer. En del av skillnaden förklaras också av att kvinnor inom dessa sektorer inte har samma tillgång till kompetensutveckling och till högre positioner, exempelvis arbetsledning och speciella uppdrag som kan bygga på lönen. Även direkt diskriminering kan vara en orsak7.

Arbetsmarknaden i Halland är starkast inom manligt dominerade branscher vilket syns i mäns högre löner8. Det är också fler som arbetar i manligt dominerade sektorer i Halland jämfört med rikssnittet9. Arbetslösheten10 är visserligen lite högre bland män än bland kvinnor (5,5% jämfört med 4,9%) men även sysselsättningen är högre, 71,7% jämfört med 66,5%.

Detta gäller trots att större andel kvinnor har högskoleutbildning11; den relativa avsaknaden av stora företag och offentliga institutioner12 leder till färre arbetstillfällen inom de områden där högutbildade kvinnor ofta arbetar: administration, ekonomi, HR och liknande branscher.

För männen å andra sidan ”räcker” det i många fall med gymnasieutbildning – etableringsgraden13 bland dem som går ut gymnasiet från mansdominerade gymnasieprogram är hög. Exempelvis har fordonsprogrammet en etableringsgrad 1 år efter gymnasiet på 67,6%, jämfört med rikets 54,5%, och bygg har en etableringsgrad på 65,6% jämfört med rikets 53,7%. Det är bara efter estetiskt program och naturbruk som etableringsgraden i Halland är under riksgenomsnittet.

Halland har också en lite större andel med enbart gymnasieutbildning14 än riket som helhet – 51% bland män och 43% bland kvinnor (riksgenomsnittet är 47% respektive 41%). 17% av kvinnorna jämfört med 15% av männen har också en kortare eftergymnasial utbildning (mindre än tre år). Fler kvinnor har högre akademisk utbildning, men siffrorna för båda könen är lägre än i riket: 29% av kvinnorna och 18% av männen (jämfört med 32% respektive 22% i riket). De högre utbildade grupperna finns främst i Kungsbacka samt i någon mån i städerna längs kusten15. Många, särskilt män i länets norra delar (främst Kungsbacka men även Varberg), pendlar också till Göteborg.

Att den kvinnodominerade sektorn är relativt mindre i Halland än i Sverige som helhet16 kan vara en förklaring till att kvinnodominansen i dessa yrken ofta är större än i riket17. Andelen kvinnor är högre än i riket inom offentlig förvaltning (64% jämfört med 57%), vård och omsorg (85% jämfört med 79%), utbildning (74% jämfört med 72%) och hotell och restaurang (63% jämfört med 51%).

Samtidigt finns också en något högre andel kvinnor än i riket i flera manligt kodade näringsgrenar, exempelvis tillverkning och utvinning (27% jämfört med 23%) och transport (30% jämfört med 23%). Undantaget från kvinnodominansen är den relativt stora byggbranschen, där andelen kvinnor är lägre än i riket: bara 3,4% jämfört med 9,9% i riket.

De näringsgrenar som når könsbalans (40/60) är finansiell verksamhet inom företag (43% kvinnor) och handel (45% kvinnor). Ca 28% av hallänningarna totalt, (26% kvinnor och 31% män) arbetar därmed i ”jämställda” branscher.

Näringsgrenar där kvinnor är i majoritet ger överlag sämre betalt i förhållande till utbildningsnivå än manligt dominerade18. Det är också branscher där arbetsvillkoren överlag ofta är dåliga med låg känsla av kontroll, stress, hög både fysisk och emotionell belastning19 och där utbildning och stöd för att utföra arbetsuppgifterna ofta inte tillhandahålls20. Detta gäller i högre grad än i manligt dominerade yrken där hjälpmedel och förebyggande arbete är mer utvecklat, visar Arbetsmiljöverkets utredning om kvinnors arbetsmiljö21. Detta är en bidragande faktor till kvinnors sämre både fysiska och psykiska hälsa, vilket vi tittar närmare på i kapitlet ”Det köpta välmåendet”.

Trots att kvinnors arbetsmiljö är sämre är det oftare män som råkar riktigt illa ut i arbetet. Under 2015 var det totalt 34 personer som dog till följd av en olycka i arbetet i Sverige, av dem var enbart en kvinna22. Normer och föreställningar relaterade till kön är en viktig faktor bakom detta, enligt forskning sammanställd av Arbetsmiljöverket. Män har oftare farliga arbetsuppgifter, en konsekvens av könsmärkning av både arbetsplatser och arbetsuppgifter. Män söker sig till yrken som uppfattas maskulina, ofta ”tuffa” och ”aktiva”. Män är också mer benägna till risktagande, och tävlingsinriktade, vilket vi också ser i kapitlet ”Framtidshoppet?”. Dessa normer präglar männen från början men riskerar dessutom förstärkas i homogent maskulina miljöer23. Detta är studier på nationell och internationell nivå men det finns ingen anledning att tro att Halland avviker särskilt mycket. Den könssegregerade arbetsmarknaden och dess konsekvenser drabbar alltså inte enbart kvinnor, utan får även negativa konsekvenser för män.

MÄNNEN GÅR TILL JOBBET, KVINNORNA…

Bilden att arbetsmarknaden är manligt dominerad förstärks av tendensen att kvinnor tar mer ansvar för hem och hushåll samt vård av barn och anhöriga än män. Kvinnors sysselsättningsgrad24 i Halland är något högre än i riket (66,5% jämfört med 65,7%) och arbetslösheten lägre (4,9% jämfört med 6,4%). Men kvinnors sysselsättningsgrad är lägre än mäns (66,5% jämfört med 71,7%) vilket antyder att kvinnor gör något annat.

En faktor är att kvinnor studerar mer än män25. Över 28% av kvinnorna, jämfört med drygt 17% bland männen har en högskoleutbildning på över tre år. På Högskolan i Halmstad är kvinnor i majoritet, över 60%26. Andra utbildningsformer bidrar även dom till skillnaden: Andelen kvinnor inskrivna på Komvux27 är 60% och kvinnor går oftare än män från SFI till utbildningsinsatser än till yrke28 (som vi ska se i kapitlet ”Ekonomisk utsatthet och segregation”). Att kvinnor har goda förutsättningar för akademiska studier märks tydligt när vi tittar på studieresultat redan i unga åldrar, vilket vi ska se i kapitlet ”Framtidshoppet”. Något fler kvinnor än män, 13% jämfört med 11%, lever också i utanförskap29, alltså är långtidsarbetslösa eller sjukskrivna.

Ytterligare en skillnad är att kvinnor tar ut mer föräldrapenning än män30, 73% av dagarna vilket är ungefär detsamma som i riket. Nationella kartläggningar visar att mammans utbildningsnivå är den faktor som mest påverkar uttaget av föräldrapenning: högutbildade föräldrar, särskilt mammor, har oftare ett mer jämställt uttag.31 Utifrån det perspektivet, givet att utbildningsnivån är något lägre än i riket (också bland kvinnor), är det intressant att skillnaden inte är större än så. Något, kanske den starka arbetsmarknaden, kanske lägre andel utrikes födda (se vidare i kapitel ”Välkommen till Halland!”), kompenserar för den lägre utbildningen när det gäller uttaget av föräldrapenning.

Många kvinnor som ammar länge upplever att också amningen är en anledning till att vara den huvudsakliga hemmavarande. Att födande kvinnor i lesbiska föräldrapar tar ut betydligt mindre föräldraledighet än icke födande32 talar för att amning och andra fysiska processer inte har avgörande betydelse. Vid nio månaders ålder är det fortfarande över en tredjedel (35%) som fortfarande ammar barnet helt eller delvis33. Siffrorna är högst i Hylte och Halmstad och lägst i Kungsbacka vilket förstärker hypotesen att återgång till arbete påverkar amningen. I Hylte och Halmstad är arbetslösheten, särskilt långtidsarbetslösheten, bland de högsta i länet, i Kungsbacka lägst34. Det är dock oklart i vilken mån mammor ammar för att de är hemma, eller är hemma för att underlätta amning.

Vi saknar halländska data över på vilket sätt föräldraledigheten, både betald och obetald, tas ut, men det finns ingen anledning att tro att mönstret i Halland inte ungefär följer riket. På riksnivå är kvinnor föräldralediga under sammanhängande tid i högre grad än män35. Nära tre gånger så många kvinnor som män var föräldralediga hela veckan, både bland grupperna med gymnasial och med eftergymnasial utbildning36.

Halländska kvinnor lönearbetar också 3,6 timmar mindre än män per vecka37. Den vanligaste orsaken till kortare arbetstid, enligt SCB:s nationella arbetskraftsundersökning, är att det inte finns heltidstjänster att få. Det gäller dock män i något högre grad än kvinnor (27% av kvinnorna och 32% av männen som uppger att de arbetar deltid söker heltid). De orsaker kvinnor i högre grad än män anger för att arbeta deltid är vård av barn, eller att arbetet är fysiskt och/eller psykiskt krävande. Dessutom är det vanligare att män säger sig ha flera jobb. Det finns alltså en möjlighet att männen har deltidsanställningar på respektive arbetsplats men sammanlagt arbetar mer än heltid.38

Även andra siffror visar att kvinnor tar mer ansvar för det obetalda hem- och omsorgsarbetet än män. Exempelvis kan vi konstatera att av de som går ner i arbetstid för att vårda barn eller anhörig visar siffror på riksnivå att endast 12,5% är män.

Detta speglar hur det obetalda hemarbetet fördelas i heterosexuella par39. Vi ser hur kvinnor (i gruppen 20-64 år) lägger 37 minuter mer än män per dag på hushållsarbete, vilket är en mindre skillnad än i riket som helhet (44 min). Eftersom männen lägger lika mycket tid på hushållsarbete i Halland som i riket väcks också frågan om det är någon annan som utför arbetet (exempelvis köpta hushållstjänster) eller om det helt enkelt läggs mindre tid på hushållsarbete i Halland.

Skillnaden mellan könen är (på nationell nivå, halländska data saknas) betydligt större i gruppen 65-84 år (1 timme och 23 minuter) och mindre bland 15-29 åringarna (12 min). Skillnaden beror delvis men inte helt på att det totala antalet timmar som ägnas åt hushållsarbete ökar med åldern. Bland de yngsta lägger pojkarna 31 minuter och flickorna 43 minuter på hushållsarbetet. I gruppen 20-64 år lägger männen 62 minuter medan kvinnorna lägger 106 minuter på hushållsarbetet per dag. I den äldsta gruppen (65-84 år) har skillnaderna ökat ytterligare (männen 80 minuter och kvinnorna 163 minuter). Vi ser alltså att när hushållsarbetet ökar i de åldrar när de flesta bildar familj så är det kvinnor mer än män som lägger den tiden. Detsamma sker när tiden för hushållsarbete ökar efter pensionen, tiden kvinnor lägger på hushållsarbete ökar mer än för män.

När olika åldersgrupper studeras vid samma tidpunkt finns också alltid möjligheten att det inte bara är skillnaden i livssituation i olika åldrar som påverkar, utan att det också finns en generationsskillnad. Det är alltså väldigt svårt att veta i vilken mån de som var 15-19 år 2010 när studien genomfördes, kommer att följa samma mönster som sina föräldrar när de själva blir äldre.

Förändringar över tid visar också att den totala tid som läggs på hushållsarbetet minskar. Dock är det kvinnor som står för den minskningen, medan männens timmar är relativt konstanta40. Den ökade jämställdheten förklaras alltså snarare av att gruppen kvinnor minskar sitt hushållsarbete, än av att männen överlag gör mer.

Utöver det vi redan visat, att kvinnor lägger mer tid på hushållsarbetet, vet vi att kvinnor i högre grad tar ”projektledarrollen” – samordningsansvaret, ansvaret att planera, koordinera, se till att saker blir gjorda. Detta ansvarsbärande innebär utöver arbetet också den psykiska påfrestningen att bära ansvaret för eventuella misslyckanden; skulden för att gympapåsen glömts hemma eller att frukostbrödet är slut. Föreställningar i samhället förstärker detta; kvinnan skuldbeläggs inte bara av barnet som saknade gympapåse, utan också av lärare och andra som också de ser kvinnan som ansvarig för denna typ av frågor. Dessutom bär kvinnor i relationer det emotionella ansvaret: hon tar på sig uppgiften att se till att alla mår bra och att sociala relationer fungerar både inom och utom familjen.41

Ur barnens perspektiv innebär detta genom hela uppväxten en mer närvarande mamma som tar huvudansvaret för hemmet och en mer frånvarande pappa som försörjer familjen. Risken är stor att de inte har lika stor tillgång till båda föräldrarna utan att en förälder blir betydligt viktigare än den andra. En undersökning gjord av Kamratposten för några år sedan visar att många barn hellre väljer att inte söka stöd hos någon vuxen alls, än att prata med sin pappa. Mamman däremot står högst upp på listan av vuxna förtroendepersoner.42 SCBs undersökning av levnadsförhållanden riktad till barn nyanserar bilden: 85% av flickorna 10-12 år och 81% av pojkarna vänder sig till mamma om de är oroliga eller bekymrade, medan en mindre andel, 62% av flickorna och 68% av pojkarna också vänder sig till pappa. Bland äldre barn är mönstret liknande men på lägre nivåer: det ligger närmare till hands att vända sig till sin mamma än sin pappa, även om skillnaden är mindre bland pojkar.43

Ju större skillnaden är mellan mammors och pappors roll i barnens liv desto viktigare blir den föräldern som barnet vänder sig till i första hand. Det skapar en större utsatthet, om den primära föräldern av någon anledning, tillfälligt eller långsiktigt, inte fungerar som den ska. I förlängningen kan det också tänkas påverka barnens identitet och forma deras bild av vad de själva kan göra och bli i framtiden, alltså att de själva väljer mer traditionella könsroller.44

Kvinnornas sämre arbetsmarknad och större hemansvar får också långsiktiga konsekvenser för hennes yrkeskarriär. Det återspeglas i att bara drygt en tredjedel av alla chefer i Halland är kvinnor45. I samtliga näringsgrenar är andelen kvinnliga chefer också lägre än andelen anställda – även i de branscher, såsom den offentliga sektorn, där de kvinnliga cheferna är i majoritet. I kommuner och landsting där andelen kvinnliga chefer är över två tredjedelar är också andelen kvinnliga anställda över 80%, alltså högre än andelen chefer. Även om kvinnor är i majoritet är det alltså fortfarande män som styr över kvinnor än vice versa.

Motsvarande syns inom bolagsstyrelser, där män är i stor majoritet – upp emot tre fjärdedelar enligt en mätning från Bisnode46 för Halland. Siffrorna är osäkra men de tyder på större mansdominans i Halland än på riksplanet, om vi jämför med Allbrightstiftelsens rapport från 2017, där 33% av styrelseledamöterna är kvinnor på riksnivå47. Allbrightrapporten pekar också på ojämställdheter inom företagsledningarna som helhet, där kvinnor mer sällan sitter på ordförandeposten48.

Att kvinnor är så underrepresenterade i chefsleden är en viktig orsak till underrepresentationen i bolagsstyrelserna, eftersom ledande ansvarspositioner i företag är meriterande till styrelsepositioner i ett senare skede. Det finns också en branschdimension. Allbrightrapporten nämner energi, kraftförsörjning, material och teknologi som mest mansdominerade49. Representationen av kvinnor på chefsnivå är också överlag mindre i små och medelstora bolag än i större, vilket kan vara en orsak till att siffrorna är lägre i Halland än rikssnittet50.

Förutom att det innebär att kvinnor har mindre makt än män riskerar detta få en självförstärkande effekt av flera anledningar. För det första är valberedningarna ofta mycket mansdominerade, 88% på nationell nivå51, och det är vanligt fenomen att ”män rekryterar män” medan kvinnor rekryterar båda könen52. För det andra blir det svårare för en kvinna att anta ett styrelseuppdrag när få andra kvinnor gör det, att vara i minoritet innebär en utsatt position. Det blir också svårare att se sig själv på en viss position när förebilder saknas53.

Att mannen (i den heterosexuella relationen) gör karriär, medan kvinnan står tillbaka och tar huvudansvaret för hem och barn, avspeglas också i deras inkomster långsiktigt, där skillnaden mellan kvinnors och mäns inkomster ökar med åldern54. Detta blir i synnerhet kännbart i samband med pensionen, när inkomsterna överlag minskar. Genomsnittspensionen55 per år är för kvinnor i Halland ungefär 116 000 kronor medan den för män är ungefär 161 000, alltså inte ens tre fjärdedelar av männens pension. Skillnaden är något större än i riket, där kvinnors pension är ungefär den samma som för halländska kvinnor, men mäns något lägre, ungefär 153 000 kr.

Kvinnors disponibla inkomst56 sjunker från drygt 280 000 kronor i gruppen 60-64 år, till 226 000 i gruppen 65-69 år och ned till 186 000 i gruppen 70-74 år. Detta inkomstfall kan få stora konsekvenser för livsstil. Särskilt kännbart blir inkomstminskningen för ogifta kvinnor som endast lever på en inkomst, och i synnerhet för nyblivna änkor som förutom den egna inkomstminskningen förlorar fördelen med att vara ett tvåfamiljshushåll där den andra ofta har högre inkomst.

ETT HUS VID HAVET

Priserna på boende i Halland är bland de högsta i Sverige om man bortser från Stockholms län57. Samtidigt bor betydligt fler hallänningar i äganderätt58 – hela 62,5% jämfört med rikets 48%. Färre än i riket bor i hyresrätt (drygt 28% jämfört med 33,6 i riket). Och väldigt många färre bor i bostadsrätt, bara knappt 9% jämfört med knappt 18% i riket.

De överlag högre inkomstnivåerna59 är sannolikt en del i detta eftersom villaboende för de flesta finansieras med lån, och lån kräver stabila inkomster. Andra faktorer kan vara att det saknas storstadsmiljöer där lägenhet, alltså hyres- eller bostadsrätt, är den dominerande boendeformen. Mindre städer och samhällen domineras ofta mer av villor som normalt är äganderätter. Halland lockar också människor i familjebildande ålder, den livsfas då större boende efterfrågas60. Det havsnära läget längs kusten innebär också många fritidsboenden som i vissa fall omvandlas till permanentboende efter pensionen61.

Individer med stark ekonomi tenderar att söka sig till attraktiva områden och därmed lämna de mindre attraktiva.62 I mindre attraktiva områden är andelen hyresrätter ofta hög och förhållandena över lag svårare både avseende samhällsservice och befolkningens sociala situation.63 Mer attraktiva områden präglas av bättre kommunikationer, större köpkraft i befolkningen och mer trygghet64.

Den segregerade bostadsmarknaden har också starka etniska förtecken, där de attraktiva områdena domineras av personer med inrikes bakgrund65. Den forskning som skett på området gäller i första hand storstäder, men även i Halmstad finns en tydlig segregation – plats nr 14 av samtliga kommuner i Sverige enligt en granskning av Dagens Samhälle66.

Resonemanget kan i någon mån också tillämpas på Halland som helhet, som präglas av en resursstark befolkning längs kusten, i norr och i städerna, och ett inland, syd och landsbygd där befolkningen har lägre utbildning och inkomster. Landsbygdens mindre attraktiva områden (mätt i bostadspriser) domineras dock av villor/hus och inte hyresrätter. Segregationen på landsbygden är inte heller etnifierad i lika hög grad som i tätorterna. De flesta områden domineras av en befolkning med inrikes bakgrund, med den reservationen att det är dessa områden, främst Hylte och Laholm, som stått för det största mottagandet av nyanlända flyktingar de senaste åren.

Det är främst unga (under 24 år) som bor i hyresrätt67 och i första hand pensionärer (65+ år) som bor i bostadsrätt, vilket visar på ett tydligt samband med livscykeln och dess behov: mindre, billig och mer flexibel bostad i ungdomen, större och mer bofast under barnafödande år, och efter pensionen åter mindre och mer lättskött, men också mer bofast. Till det kommer ekonomin, som oftare är starkast under yrkeslivet68. Vi saknar regionala siffror utifrån ålder och kön men nationella siffror visar att kvinnor i högre grad än män bor i bostadsrätt, vilket jämnas ut först efter pensionen. Kvinnor bor också tidigare i villa, i åldern 25-34 år är det 27,8% av kvinnorna och 23,6% av männen som bor i äganderätt. Den ojämställda ekonomin i samverkan med relationsstrukturer – där kvinnor överlag är yngre än sina manliga partners – ligger sannolikt bakom detta. Att kvinnor tidigare än män bildar familj, förstagångsmamman är 29 år i Halland jämfört med 31 år för förstagångspappan69, bidrar till att de också bor i villa tidigare.

Resandet för invånarna i Halland styrs i hög grad av utbildningens längd och yrke. Eftersom arbetsmarknaden i stora delar är könsuppdelad skiljer sig resandet åt mellan könen. Det finns en rad karakteristika utifrån kön, utbildning och yrke70 71:

• Män reser oftare med bil än kvinnor
• Kvinnor reser mer kollektivt till arbete/studier än män
• Män som reser kollektivt åker mer tåg
• Män reser längre sträcka till jobbet än kvinnor
• Män reser längre tid till jobbet än kvinnor
• Personer med hög utbildning reser längre än personer med lägre utbildning
• Personer med hög lön reser längre sträcka än personer med lägre lön

I praktiken innebär detta att en lågutbildad lågavlönad kvinna har en geografiskt betydligt mindre arbetsmarknadsregion än en högutbildad högavlönad man. Högkvalificerade arbeten finns å andra sidan i högre utsträckning koncentrerade till ett fåtal platser, medan enklare arbeten är vanliga även i mindre geografier. Utvidgning av arbetsmarknadsregioner exempel genom mer tågtrafik gynnar män i högre utsträckning än kvinnor. Förkortning av restid i intervallet 20-35 minuter gynnar kvinnor mer än män.

Män i Halland har större tillgång till bil än kvinnor, oavsett ålder72. I åldern 20-25 år har nära 17% av männen tillgång till bil, medan 9,5% av kvinnorna har det. I åldern 51-65 år är samma siffra 77,5% av männen och 45,1% av kvinnorna. Viss reservation måste läggas på siffrorna eftersom de mäter vem bilen står registrerad på och inte vem som faktiskt kör den.

Tillgång till bil innebär en större geografisk rörlighet och flexibilitet vilket vidgar männens arbetsmarknad. Det blir då enklare att resa till arbeten, till platser och på tider där kollektivtrafiken inte är optimal. Detta syns också i att män pendlar mer till arbete än kvinnor73. Kvinnor och män reser dock ungefär lika mycket kollektivt totalt sett, med viss variation beroende på ålder – det gäller både sett till antalet resor och till restid74. Kvinnor reser mer kollektivt än män i ungdomen, upp till 35 år. I åldrarna 35-54 år är resandet ungefär lika för att bli en liten övervikt för männen när de är äldre. Det är dock tydligt att mäns kollektivresor betydligt oftare går till arbete medan kvinnor i större utsträckning reser i service- och inköpsärenden. Vi vet också att kvinnor överlag gör fler korta resor med flera stopp på vägen och flera ärenden, medan män gör en längre, sammanhållen resa75. Resandemönstren är alltså en tydlig spegling av livsförhållandena överlag: män yrkesarbetar i första hand. Kvinnor har förutom sitt arbete ett flertal andra uppgifter och ansvarsområden att ta sig an: handla, hämta barn på förskolan, gå förbi biblioteket… Därför är det kanske inte så konstigt att pendling tycks ge en högre påfrestning på kvinnor. Som långpendlare har kvinnor en högre dödsrisk76.

Skillnaderna i resmönster är alltså sannolikt i första hand en effekt av hur kvinnor och mäns arbets- samt privatliv ser ut. De ekonomiska förutsättningarna, tillgång till bil och andra ansvarsområden är avgörande för vilken arbets- och studiemarknad som befolkningen har tillgång till. Kvinnor och lågutbildade har därmed i regel tillgång till en mindre arbets- och studiemarknad, även om kollektivtrafiken och infrastrukturen är densamma. Människor med funktionsnedsättning har en ännu mindre arbetsmarknad, då de i många fall saknar tillgång till bil och inte alltid kan åka i den allmänna kollektivtrafiken utan är beroende av färdtjänst.

Situationen på den halländska arbetsmarknaden och i genomsnittsfamiljen är alltså en man med höga inkomster och en kvinna i ett jämförelsevis lågavlönat yrke som dessutom går ned i arbetstid och tar merparten av ansvaret för hemmet. Detta visar att familjeförsörjarmodellen med en man som står för försörjningen och en kvinna som blir försörjd och sköter hemmet och barnuppfostran, fortfarande lever vidare, även i tvåförsörjarfamiljer. Detta kan också vara en (av flera) bidragande orsaker till att kärnfamiljen är något vanligare i Halland än i riket som helhet (se kapitel ”En doft av femtiotal”).

Kvinnor i Halland tjänar i genomsnitt inte mycket mindre än i riket, men männen tjänar mer. Det gör ofta kvinnor ekonomiskt beroende av männen, eftersom deras livsstil och vanor inte alltid upprätthålls med den egna inkomsten. Kvinnan är alltså i viss mån ekonomiskt beroende av mannen, vilket kan tänkas skapa en ökad utsatthet i relationen. I situationer av våld mot kvinnor och våld i nära relation är ekonomin och andra materiella ting också ett maktmedel som mannen77 använder för att utöva våld.78 Givet den pressade bostadsmarknaden i Halland kanske det till och med kan upplevas som omöjligt att lämna hemmet och relationen. Situationen på bostadsmarknaden, ihop med privatekonomin generellt, försvårar alltså ytterligare kvinnors uppbrott från våldsamma eller på andra sätt destruktiva relationer.79

DET KÖPTA VÄLMÅENDET?

Det finns ett väl etablerat samband mellan goda socioekonomiska förhållanden, som dem beskrivna i kapitlet ovan, och såväl fysiskt som psykiskt välmående80. Så är också medellivslängden81 närmare ett år längre i Halland än i riket som helhet, 84,7 år för kvinnor och 81,2 år för män (riket: 83,9 respektive 80,2 år). Ser vi till den självskattade hälsan82 bedömer drygt 74% av hallänningarna sitt allmänna hälsotillstånd som gott, jämfört med 73% i riket.

Redan här ser vi dock hur kvinnors överlag tyngre situation med mer ansvar för familjen påverkar. Kvinnor må ha längre medellivslängd än män, men andelen som anser att den egna hälsan är god är lägre, 72% jämfört med männens 76%. Vi ser här ett mönster som går igen genom i stort sett samtliga hälso-/folkhälsoindikatorer: kvinnorna har sämre siffror än männen i Halland, men ändå bättre än i riket. Männen ligger överlag lite bättre till än på riksnivå men könsskillnaden är ändå mindre i Halland än på riksnivå. Detta gäller till skillnad från indikatorerna kring ekonomi och arbetsmarknad samt hemarbete där skillnaden verkar vara lite större än i riket.

Nästa hälsoindikator som visar samma mönster är svår värk i rygg mm83: samma andel män som i riket (6%) uppger att de har svår värk i rygg mm, medan motsvarande siffra för kvinnorna är 8% i Halland, alltså större andel än männen, men mindre än i riket, där 9% av kvinnorna uppger sig ha svår värk i rygg mm. Vi saknar halländska data utifrån ålder och kön tillsammans, men nationella siffror visar att största delen av könsskillnaden förklaras av att kvinnor får ryggvärk tidigare i livet. Bland de yngsta (16-29 år) är det 4% av kvinnorna och 3% av männen som har ryggvärk, alltså ganska lika. I åldern 30-44 år, den ålder där de flesta har små barn och yrkesarbete parallellt, har glappet ökat till 3 procentenheter: 8% av kvinnorna men 5% av männen har ont i ryggen. I åldern 45-64 år ökar siffrorna till 11% respektive 8%. Bland de äldsta minskar könsskillnaden igen, i åldern 65-84 år har 11% av kvinnorna ryggvärk och 10% av männen. Sannolikt är detta åter en spegling av kvinnors situation överlag: kombinationen av stort ansvar för hem och barn och ett yrkesliv, ofta i vård och omsorg, i många fall fysiskt tungt (se kapitel ”En doft av femtiotal”), sliter på kroppen. Vilket även visar sig i sjukskrivningstalen.

Även det psykiska välbefinnandet84 överlag är bättre i Halland än i riket. Totalt är det drygt 15% jämfört med rikets 17% som har ett nedsatt psykiskt välbefinnande, mätt enligt GHQ1285. Könsskillnaden finns kvar: 18% av kvinnorna har ett nedsatt psykiskt välbefinnande, jämfört med drygt 12% av männen.

Skillnaderna är också stora inom regionen. På kommunnivå varierar andelen med nedsatt psykiskt mående bland kvinnor från 20% i Kungsbacka till 15% i Hylte, och bland män från 19% i Varberg till 8% i Kungsbacka och Hylte. Även inom kommunerna finns stora skillnader, som väl sammanfaller med olika socioekonomiska faktorer86.

Det psykiska välbefinnandet ökar tydligt med åren. Bland ungdomar 18-19 år är andelen som mår dåligt 21%, vilket är mer än dubbelt så mycket som bland 65-84-åringarna. I synnerhet unga tjejer mår dåligt, även om det också kan finnas skillnader i hur pojkar och flickor rapporterar dåligt mående: pojkar vänder sig snarare utåt och blir utåtagerande, och upplever fysiska symptom som huvudvärk, medan flickor vänder sig inåt och upplever sig må psykiskt dåligt87. Vi återkommer till detta i kapitel ”Ett meningsfullt liv?”.

Trots att det psykiska välbefinnandet är bättre än rikssnittet så var antalet självmord i Halland 201688 ca 2 fler per 100 000 invånare än i riket, 13,2 respektive 11,4. Mer än två tredjedelar av dessa självmord, begås av män, i synnerhet i åldrarna 25-29 år och över 65 år89. Här kan vi fundera på om det finns ett samband med den genomsnittliga mannens arbetsliv, eftersom i åldrarna 25-29 år har många ännu inte riktigt ”kommit igång” med karriären, och efter 65 år är de flesta mäns yrkesliv slut. Att mäns psykiska mående hänger samman med föreställningen om mannen som familjeförsörjare har även belagts med kvalitativa studier90. Kvinnors självmord ökar något i samma åldrar men inte alls i samma utsträckning, ett tecken på att kvinnor både har ett större socialt skyddsnät, och också sin vardag och identitet förankrad även utanför arbetsplatsen, så att omställningen blir mindre tydlig.

Hallänningarna upplever mindre stress91 än i riket, bara 12% jämfört med 16%. Skillnaden är störst bland kvinnor, där ”bara” drygt 14% av halländska kvinnor upplever sig stressade, jämfört 20% av kvinnorna i totalbefolkningen. Skillnaden mellan männen är något mindre, 9% i Halland jämfört med 12% i riket. Även här ser vi stora skillnader mellan kommunerna, där män i Hylte är minst stressade (6%) medan kvinnor i Kungsbacka är mest stressade (16%).

Den grupp hallänningar som mest skiljer sig från riksgenomsnittet vad gäller stress är gruppen 30-44 år. På riksnivå ligger stressen hos denna grupp på nivåer som liknar 18-29-åringarnas, över 20%. I Halland ligger den enbart på 13%, det vill säga snarare på samma nivå som bland 45-64-åringar. Möjligtvis – men det är inte statistiskt belagt – är det främst i denna grupp som halländska kvinnor arbetar färre timmar än riksgenomsnittet, vilket ger en lägre total arbetsbörda under de ofta tuffa småbarnsåren och därmed mindre stress.

EN PRIVILIGIERAD LIVSSTIL

Också andra hälso- och livsstilsfaktorer stärker bilden av ett välmående samhälle där det finns utrymme att må bra men där köns- och andra strukturer skapar skillnader utifrån kön. Livsstilsfaktorer som kost- och motionsvanor hör till de vanligast nämnda vad gäller risk för allvarliga sjukdomar som cancer och hjärt- och kärlsjukdomar. På populationsnivå finns också starka samband med fetma, som ofta orsakas av en ohälsosam livsstil, vilket gör det till en vanligt använd hälsoindikator. Inom samtliga områden är siffrorna för Halland mer hälsosamma än för riket som helhet, och vi ser också att hallänningar lever knappt ett år längre än riksgenomsnittet.

Kvinnor i Halland är mindre feta än män92 (11,6% jämfört med 13,4%), och betydligt mindre feta än kvinnor i riket som helhet (11,6% i Halland jämfört med 14% i riket). Män är bara obetydligt mindre feta än riksgenomsnittet (13,45 jämfört med 14%). Det är alltså kvinnorna som står för största delen av de bättre siffrorna i Halland. Intressant ur ett långsiktigt perspektiv är att flickor i Halland, oftare än pojkar är överviktiga och feta (se vidare i kapitel ”Framtidshoppet?”), vilket väcker frågor om hur det kommer att se ut i framtiden.

Kvinnor äter också mer frukt och grönt än i riket93 (15% av kvinnorna i Halland jämfört med 18% i riket äter bara en gång om dagen, 44% i Halland jämfört med 43% i riket äter mer än 3 gånger dagligen) och väldigt mycket mer än män (18% av halländska män äter frukt och grönt mer än 3 gånger dagligen, 31% äter bara en gång dagligen). Halländska män äter dock något mer frukt och grönt än riksgenomsnittet, där 35% bara äter som mest en gång per dag.

Vad gäller fysisk aktivitet minst 30 min dagligen94 har män och kvinnor i Halland ungefär lika höga siffror: 57% av männen och 56% av kvinnorna når denna nivå. Detta är något högre än i riket (54% för män respektive 52% för kvinnor) och könsskillnaden är något mindre.

För att leva hälsosamt krävs förutom praktiska förutsättningar också vad som kallas hälsoliteracitet. Det innefattar tillgång till information men också kognitiva och sociala förutsättningar att följa den95. I det ingår både att förstå den information som ges på ett djupare plan, men också att ha personliga förutsättningar, motivation och mod nog att agera utefter den, och genomföra behövliga förändringar i livsstil96.

Kvinnor kan i högre grad än män förväntas sakna praktiska förutsättningar för att följa råd: har ofta sämre ekonomi, sämre boende, mer ansvar för hem och barn osv. Hypotesen att familjesituationen påverkar stärks av skillnaderna mellan olika åldersgrupper: Den fysiska aktiviteten är högre före barnaskaffande åldrar97 och sen sjunker den fram till pensionsålder (65-84 år) då den åter stiger. Ett krävande hem- och yrkesliv minskar utrymmet för fysisk aktivitet.

Hälsoliteraciteten tycks dock väga upp för detta: kvinnor har, som vi ska se i kapitel ”En jämlik skola?”, bättre utbildning98 och bättre resultat i läsförståelse99, vilket ger dem bättre möjligheter att fullt ut förstå hälsoinformation från myndigheter. Kvinnor kan också tänkas ha större incitament att leva ”nyttigt”: dels finns starka normer kring utseende och kropp, som kräver disciplin att leva upp till.100 Å andra sidan finns starka normer kring manlighet och kostvanor som lägger tyngd i andra vågskålen: köttet och ölen är viktiga delar i maskulinitetskonstruktionen, grönsakssoppan ingår inte där101. Detta ger viktiga ledtrådar till varför kvinnors livsstil är så mycket mer hälsosam.

Vad gäller bruk/missbruk av alkohol, narkotika och tobak konsumerar hallänningar överlag något mindre än i riket som helhet (se siffror nedan). Låg konsumtion av alkohol och andra berusningsmedel är både kända friskfaktorer för psykisk hälsa och en konsekvens av god psykisk hälsa.102

Kvinnor röker något mer än män men skillnaden är liten103, drygt 10% av kvinnorna och drygt 9% av männen röker dagligen. Mest röker 45-64-åringar, och det är också i denna grupp skillnaden är som störst mot riket, knappt 12% mot 14%. I Halland röker eller snusar 1,9% av de 15 åriga flickorna och 2,8% av de 15 åriga pojkarna104.

Vad gäller alkohol dricker män betydligt mer än kvinnor105. Nästan dubbelt så många, 15% män mot 8% kvinnor har ett riskbruk av alkohol. Könsskillnaden är något större än i riket och hela skillnaden mot riket går att spåra till gruppen under 29 år106. I denna grupp är riskkonsumtion107 av alkohol betydligt vanligare än bland äldre: runt en fjärdedel, jämfört med ungefär en tiondel i övriga grupper.

Cannabisanvändningen108 är lägre bland kvinnor än bland män, 1,3% respektive 3%, och lägre än i riket totalt, i synnerhet bland männen. Det är i stort sett bara yngre, under 29 år109, som konsumerar cannabis.

En trolig hypotes till den lägre konsumtionen av alkohol, tobak och narkotika i Halland är den bättre socioekonomiska situationen110. Rapporten Folkhälsan i Halland111 visar dock att de kommuner i Halland som har god socioekonomisk status, Kungsbacka, Varberg och Halmstad, konsumerar mer av både alkohol och cannabis än de med lägre socioekonomisk status, Hylte och Laholm. I Halmstad konsumeras mer cannabis, i Kungsbacka och Varberg mer alkohol. Detta antyder att det är ett stad-land-fenomen snarare än ett rent socio-ekonomiskt, vilket också ligger i linje med nationell forskning: En avsaknad av urbana miljöer innebär också lägre konsumtion av alkohol och cannabis som kopplas till en urban livsstil112. Rökning följer inte detta mönster, utan följer det socioekonomiska mönstret med något lägre konsumtion i Kungsbacka och Varberg. Skillnaderna är dock så små att det är svårt att dra några säkra slutsatser av detta.

Över Halland (liksom Sverige) vilar en doft av 50-tal i 2000-talstappning. Mycket har förändrats sedan 50-talet, men vi lever fortfarande i ett samhälle där männen yrkesarbetar mest och kvinnorna har huvudansvaret för hemmet och barnen. Men Halland är också en region där ekonomin är god och kvinnorna har därför möjligen utrymme att köpa sig fria från den stress som präglar samtiden. De arbetar något mindre, och gör i lägre grad karriär än i riket och löneskillnaden mellan könen är större. I gengäld mår hallänningarna bättre, stressar mindre och har utrymme att leva mer hälsosamt. Detta spiller över på hela familjen, så att också män får del av den lägre stressen. Är det så att priset för välmåendet betalas av kvinnorna, i form av ekonomiskt beroende av männen, och sämre ekonomi livet ut, i synnerhet efter pensionen och om något rubbar kärnfamiljsidyllen?