ETT HUS VID HAVET

Priserna på boende i Halland är bland de högsta i Sverige om man bortser från Stockholms län57. Samtidigt bor betydligt fler hallänningar i äganderätt58 – hela 62,5% jämfört med rikets 48%. Färre än i riket bor i hyresrätt (drygt 28% jämfört med 33,6 i riket). Och väldigt många färre bor i bostadsrätt, bara knappt 9% jämfört med knappt 18% i riket.

De överlag högre inkomstnivåerna59 är sannolikt en del i detta eftersom villaboende för de flesta finansieras med lån, och lån kräver stabila inkomster. Andra faktorer kan vara att det saknas storstadsmiljöer där lägenhet, alltså hyres- eller bostadsrätt, är den dominerande boendeformen. Mindre städer och samhällen domineras ofta mer av villor som normalt är äganderätter. Halland lockar också människor i familjebildande ålder, den livsfas då större boende efterfrågas60. Det havsnära läget längs kusten innebär också många fritidsboenden som i vissa fall omvandlas till permanentboende efter pensionen61.

Individer med stark ekonomi tenderar att söka sig till attraktiva områden och därmed lämna de mindre attraktiva.62 I mindre attraktiva områden är andelen hyresrätter ofta hög och förhållandena över lag svårare både avseende samhällsservice och befolkningens sociala situation.63 Mer attraktiva områden präglas av bättre kommunikationer, större köpkraft i befolkningen och mer trygghet64.

Den segregerade bostadsmarknaden har också starka etniska förtecken, där de attraktiva områdena domineras av personer med inrikes bakgrund65. Den forskning som skett på området gäller i första hand storstäder, men även i Halmstad finns en tydlig segregation – plats nr 14 av samtliga kommuner i Sverige enligt en granskning av Dagens Samhälle66.

Resonemanget kan i någon mån också tillämpas på Halland som helhet, som präglas av en resursstark befolkning längs kusten, i norr och i städerna, och ett inland, syd och landsbygd där befolkningen har lägre utbildning och inkomster. Landsbygdens mindre attraktiva områden (mätt i bostadspriser) domineras dock av villor/hus och inte hyresrätter. Segregationen på landsbygden är inte heller etnifierad i lika hög grad som i tätorterna. De flesta områden domineras av en befolkning med inrikes bakgrund, med den reservationen att det är dessa områden, främst Hylte och Laholm, som stått för det största mottagandet av nyanlända flyktingar de senaste åren.

Det är främst unga (under 24 år) som bor i hyresrätt67 och i första hand pensionärer (65+ år) som bor i bostadsrätt, vilket visar på ett tydligt samband med livscykeln och dess behov: mindre, billig och mer flexibel bostad i ungdomen, större och mer bofast under barnafödande år, och efter pensionen åter mindre och mer lättskött, men också mer bofast. Till det kommer ekonomin, som oftare är starkast under yrkeslivet68. Vi saknar regionala siffror utifrån ålder och kön men nationella siffror visar att kvinnor i högre grad än män bor i bostadsrätt, vilket jämnas ut först efter pensionen. Kvinnor bor också tidigare i villa, i åldern 25-34 år är det 27,8% av kvinnorna och 23,6% av männen som bor i äganderätt. Den ojämställda ekonomin i samverkan med relationsstrukturer – där kvinnor överlag är yngre än sina manliga partners – ligger sannolikt bakom detta. Att kvinnor tidigare än män bildar familj, förstagångsmamman är 29 år i Halland jämfört med 31 år för förstagångspappan69, bidrar till att de också bor i villa tidigare.

Resandet för invånarna i Halland styrs i hög grad av utbildningens längd och yrke. Eftersom arbetsmarknaden i stora delar är könsuppdelad skiljer sig resandet åt mellan könen. Det finns en rad karakteristika utifrån kön, utbildning och yrke70 71:

• Män reser oftare med bil än kvinnor
• Kvinnor reser mer kollektivt till arbete/studier än män
• Män som reser kollektivt åker mer tåg
• Män reser längre sträcka till jobbet än kvinnor
• Män reser längre tid till jobbet än kvinnor
• Personer med hög utbildning reser längre än personer med lägre utbildning
• Personer med hög lön reser längre sträcka än personer med lägre lön

I praktiken innebär detta att en lågutbildad lågavlönad kvinna har en geografiskt betydligt mindre arbetsmarknadsregion än en högutbildad högavlönad man. Högkvalificerade arbeten finns å andra sidan i högre utsträckning koncentrerade till ett fåtal platser, medan enklare arbeten är vanliga även i mindre geografier. Utvidgning av arbetsmarknadsregioner exempel genom mer tågtrafik gynnar män i högre utsträckning än kvinnor. Förkortning av restid i intervallet 20-35 minuter gynnar kvinnor mer än män.

Män i Halland har större tillgång till bil än kvinnor, oavsett ålder72. I åldern 20-25 år har nära 17% av männen tillgång till bil, medan 9,5% av kvinnorna har det. I åldern 51-65 år är samma siffra 77,5% av männen och 45,1% av kvinnorna. Viss reservation måste läggas på siffrorna eftersom de mäter vem bilen står registrerad på och inte vem som faktiskt kör den.

Tillgång till bil innebär en större geografisk rörlighet och flexibilitet vilket vidgar männens arbetsmarknad. Det blir då enklare att resa till arbeten, till platser och på tider där kollektivtrafiken inte är optimal. Detta syns också i att män pendlar mer till arbete än kvinnor73. Kvinnor och män reser dock ungefär lika mycket kollektivt totalt sett, med viss variation beroende på ålder – det gäller både sett till antalet resor och till restid74. Kvinnor reser mer kollektivt än män i ungdomen, upp till 35 år. I åldrarna 35-54 år är resandet ungefär lika för att bli en liten övervikt för männen när de är äldre. Det är dock tydligt att mäns kollektivresor betydligt oftare går till arbete medan kvinnor i större utsträckning reser i service- och inköpsärenden. Vi vet också att kvinnor överlag gör fler korta resor med flera stopp på vägen och flera ärenden, medan män gör en längre, sammanhållen resa75. Resandemönstren är alltså en tydlig spegling av livsförhållandena överlag: män yrkesarbetar i första hand. Kvinnor har förutom sitt arbete ett flertal andra uppgifter och ansvarsområden att ta sig an: handla, hämta barn på förskolan, gå förbi biblioteket… Därför är det kanske inte så konstigt att pendling tycks ge en högre påfrestning på kvinnor. Som långpendlare har kvinnor en högre dödsrisk76.

Skillnaderna i resmönster är alltså sannolikt i första hand en effekt av hur kvinnor och mäns arbets- samt privatliv ser ut. De ekonomiska förutsättningarna, tillgång till bil och andra ansvarsområden är avgörande för vilken arbets- och studiemarknad som befolkningen har tillgång till. Kvinnor och lågutbildade har därmed i regel tillgång till en mindre arbets- och studiemarknad, även om kollektivtrafiken och infrastrukturen är densamma. Människor med funktionsnedsättning har en ännu mindre arbetsmarknad, då de i många fall saknar tillgång till bil och inte alltid kan åka i den allmänna kollektivtrafiken utan är beroende av färdtjänst.

Situationen på den halländska arbetsmarknaden och i genomsnittsfamiljen är alltså en man med höga inkomster och en kvinna i ett jämförelsevis lågavlönat yrke som dessutom går ned i arbetstid och tar merparten av ansvaret för hemmet. Detta visar att familjeförsörjarmodellen med en man som står för försörjningen och en kvinna som blir försörjd och sköter hemmet och barnuppfostran, fortfarande lever vidare, även i tvåförsörjarfamiljer. Detta kan också vara en (av flera) bidragande orsaker till att kärnfamiljen är något vanligare i Halland än i riket som helhet (se kapitel ”En doft av femtiotal”).

Kvinnor i Halland tjänar i genomsnitt inte mycket mindre än i riket, men männen tjänar mer. Det gör ofta kvinnor ekonomiskt beroende av männen, eftersom deras livsstil och vanor inte alltid upprätthålls med den egna inkomsten. Kvinnan är alltså i viss mån ekonomiskt beroende av mannen, vilket kan tänkas skapa en ökad utsatthet i relationen. I situationer av våld mot kvinnor och våld i nära relation är ekonomin och andra materiella ting också ett maktmedel som mannen77 använder för att utöva våld.78 Givet den pressade bostadsmarknaden i Halland kanske det till och med kan upplevas som omöjligt att lämna hemmet och relationen. Situationen på bostadsmarknaden, ihop med privatekonomin generellt, försvårar alltså ytterligare kvinnors uppbrott från våldsamma eller på andra sätt destruktiva relationer.79