EN DOFT AV 50-TAL

Den mest gynnade gruppen i Halland liksom i Sverige utgörs av en medelklassfamilj med två inkomster, hans ganska god, som tillsammans möjliggör en livsstil som ofta inte är möjlig för andra grupper. Basen för detta är en god arbetsmarknad med höga löner inom manligt dominerade branscher, och en jämförelsevis liten och sämre betald arbetsmarknad för kvinnor. Situationen i Halland visar alltså vissa likheter med en svensk folkhemsidyll i en svunnen tid där mannen var den huvudsaklige familjeförsörjaren.

Kärnfamiljen är starkare i Halland än i riket. I Halland lever 73% i kärnfamilj med två barn3 jämfört med 68% i riket. Tillsammans med en god arbetsmarknad med relativt låg arbetslöshet 4, 6,7% (riket 7,3%), ger det vanligtvis två inkomster att leva på. Nettoinkomsten 5  i Halland 6 är också jämförelsevis goda, i synnerhet för män som tjänar ca 18 000 kr mer per år än män i riket, och de halländska männen tjänar ca 80 000 kr mer än kvinnorna i Halland, som tjänar ungefär som på riksnivå. Nettoinkomsten för män i Halland är ca 300 000 kr, jämfört med 282 000 i riket och 220 000 kronor för kvinnor i Halland.

Den största orsaken till skillnader i lön mellan könen är dels lönestrukturen på arbetsmarknaden, där kvinnor oftare finns i lågavlönade sektorer. En del av skillnaden förklaras också av att kvinnor inom dessa sektorer inte har samma tillgång till kompetensutveckling och till högre positioner, exempelvis arbetsledning och speciella uppdrag som kan bygga på lönen. Även direkt diskriminering kan vara en orsak7.

Arbetsmarknaden i Halland är starkast inom manligt dominerade branscher vilket syns i mäns högre löner8. Det är också fler som arbetar i manligt dominerade sektorer i Halland jämfört med rikssnittet9. Arbetslösheten10 är visserligen lite högre bland män än bland kvinnor (5,5% jämfört med 4,9%) men även sysselsättningen är högre, 71,7% jämfört med 66,5%.

Detta gäller trots att större andel kvinnor har högskoleutbildning11; den relativa avsaknaden av stora företag och offentliga institutioner12 leder till färre arbetstillfällen inom de områden där högutbildade kvinnor ofta arbetar: administration, ekonomi, HR och liknande branscher.

För männen å andra sidan ”räcker” det i många fall med gymnasieutbildning – etableringsgraden13 bland dem som går ut gymnasiet från mansdominerade gymnasieprogram är hög. Exempelvis har fordonsprogrammet en etableringsgrad 1 år efter gymnasiet på 67,6%, jämfört med rikets 54,5%, och bygg har en etableringsgrad på 65,6% jämfört med rikets 53,7%. Det är bara efter estetiskt program och naturbruk som etableringsgraden i Halland är under riksgenomsnittet.

Halland har också en lite större andel med enbart gymnasieutbildning14 än riket som helhet – 51% bland män och 43% bland kvinnor (riksgenomsnittet är 47% respektive 41%). 17% av kvinnorna jämfört med 15% av männen har också en kortare eftergymnasial utbildning (mindre än tre år). Fler kvinnor har högre akademisk utbildning, men siffrorna för båda könen är lägre än i riket: 29% av kvinnorna och 18% av männen (jämfört med 32% respektive 22% i riket). De högre utbildade grupperna finns främst i Kungsbacka samt i någon mån i städerna längs kusten15. Många, särskilt män i länets norra delar (främst Kungsbacka men även Varberg), pendlar också till Göteborg.

Att den kvinnodominerade sektorn är relativt mindre i Halland än i Sverige som helhet16 kan vara en förklaring till att kvinnodominansen i dessa yrken ofta är större än i riket17. Andelen kvinnor är högre än i riket inom offentlig förvaltning (64% jämfört med 57%), vård och omsorg (85% jämfört med 79%), utbildning (74% jämfört med 72%) och hotell och restaurang (63% jämfört med 51%).

Samtidigt finns också en något högre andel kvinnor än i riket i flera manligt kodade näringsgrenar, exempelvis tillverkning och utvinning (27% jämfört med 23%) och transport (30% jämfört med 23%). Undantaget från kvinnodominansen är den relativt stora byggbranschen, där andelen kvinnor är lägre än i riket: bara 3,4% jämfört med 9,9% i riket.

De näringsgrenar som når könsbalans (40/60) är finansiell verksamhet inom företag (43% kvinnor) och handel (45% kvinnor). Ca 28% av hallänningarna totalt, (26% kvinnor och 31% män) arbetar därmed i ”jämställda” branscher.

Näringsgrenar där kvinnor är i majoritet ger överlag sämre betalt i förhållande till utbildningsnivå än manligt dominerade18. Det är också branscher där arbetsvillkoren överlag ofta är dåliga med låg känsla av kontroll, stress, hög både fysisk och emotionell belastning19 och där utbildning och stöd för att utföra arbetsuppgifterna ofta inte tillhandahålls20. Detta gäller i högre grad än i manligt dominerade yrken där hjälpmedel och förebyggande arbete är mer utvecklat, visar Arbetsmiljöverkets utredning om kvinnors arbetsmiljö21. Detta är en bidragande faktor till kvinnors sämre både fysiska och psykiska hälsa, vilket vi tittar närmare på i kapitlet ”Det köpta välmåendet”.

Trots att kvinnors arbetsmiljö är sämre är det oftare män som råkar riktigt illa ut i arbetet. Under 2015 var det totalt 34 personer som dog till följd av en olycka i arbetet i Sverige, av dem var enbart en kvinna22. Normer och föreställningar relaterade till kön är en viktig faktor bakom detta, enligt forskning sammanställd av Arbetsmiljöverket. Män har oftare farliga arbetsuppgifter, en konsekvens av könsmärkning av både arbetsplatser och arbetsuppgifter. Män söker sig till yrken som uppfattas maskulina, ofta ”tuffa” och ”aktiva”. Män är också mer benägna till risktagande, och tävlingsinriktade, vilket vi också ser i kapitlet ”Framtidshoppet?”. Dessa normer präglar männen från början men riskerar dessutom förstärkas i homogent maskulina miljöer23. Detta är studier på nationell och internationell nivå men det finns ingen anledning att tro att Halland avviker särskilt mycket. Den könssegregerade arbetsmarknaden och dess konsekvenser drabbar alltså inte enbart kvinnor, utan får även negativa konsekvenser för män.