MÄNNEN GÅR TILL JOBBET, KVINNORNA…

Bilden att arbetsmarknaden är manligt dominerad förstärks av tendensen att kvinnor tar mer ansvar för hem och hushåll samt vård av barn och anhöriga än män. Kvinnors sysselsättningsgrad24 i Halland är något högre än i riket (66,5% jämfört med 65,7%) och arbetslösheten lägre (4,9% jämfört med 6,4%). Men kvinnors sysselsättningsgrad är lägre än mäns (66,5% jämfört med 71,7%) vilket antyder att kvinnor gör något annat.

En faktor är att kvinnor studerar mer än män25. Över 28% av kvinnorna, jämfört med drygt 17% bland männen har en högskoleutbildning på över tre år. På Högskolan i Halmstad är kvinnor i majoritet, över 60%26. Andra utbildningsformer bidrar även dom till skillnaden: Andelen kvinnor inskrivna på Komvux27 är 60% och kvinnor går oftare än män från SFI till utbildningsinsatser än till yrke28 (som vi ska se i kapitlet ”Ekonomisk utsatthet och segregation”). Att kvinnor har goda förutsättningar för akademiska studier märks tydligt när vi tittar på studieresultat redan i unga åldrar, vilket vi ska se i kapitlet ”Framtidshoppet”. Något fler kvinnor än män, 13% jämfört med 11%, lever också i utanförskap29, alltså är långtidsarbetslösa eller sjukskrivna.

Ytterligare en skillnad är att kvinnor tar ut mer föräldrapenning än män30, 73% av dagarna vilket är ungefär detsamma som i riket. Nationella kartläggningar visar att mammans utbildningsnivå är den faktor som mest påverkar uttaget av föräldrapenning: högutbildade föräldrar, särskilt mammor, har oftare ett mer jämställt uttag.31 Utifrån det perspektivet, givet att utbildningsnivån är något lägre än i riket (också bland kvinnor), är det intressant att skillnaden inte är större än så. Något, kanske den starka arbetsmarknaden, kanske lägre andel utrikes födda (se vidare i kapitel ”Välkommen till Halland!”), kompenserar för den lägre utbildningen när det gäller uttaget av föräldrapenning.

Många kvinnor som ammar länge upplever att också amningen är en anledning till att vara den huvudsakliga hemmavarande. Att födande kvinnor i lesbiska föräldrapar tar ut betydligt mindre föräldraledighet än icke födande32 talar för att amning och andra fysiska processer inte har avgörande betydelse. Vid nio månaders ålder är det fortfarande över en tredjedel (35%) som fortfarande ammar barnet helt eller delvis33. Siffrorna är högst i Hylte och Halmstad och lägst i Kungsbacka vilket förstärker hypotesen att återgång till arbete påverkar amningen. I Hylte och Halmstad är arbetslösheten, särskilt långtidsarbetslösheten, bland de högsta i länet, i Kungsbacka lägst34. Det är dock oklart i vilken mån mammor ammar för att de är hemma, eller är hemma för att underlätta amning.

Vi saknar halländska data över på vilket sätt föräldraledigheten, både betald och obetald, tas ut, men det finns ingen anledning att tro att mönstret i Halland inte ungefär följer riket. På riksnivå är kvinnor föräldralediga under sammanhängande tid i högre grad än män35. Nära tre gånger så många kvinnor som män var föräldralediga hela veckan, både bland grupperna med gymnasial och med eftergymnasial utbildning36.

Halländska kvinnor lönearbetar också 3,6 timmar mindre än män per vecka37. Den vanligaste orsaken till kortare arbetstid, enligt SCB:s nationella arbetskraftsundersökning, är att det inte finns heltidstjänster att få. Det gäller dock män i något högre grad än kvinnor (27% av kvinnorna och 32% av männen som uppger att de arbetar deltid söker heltid). De orsaker kvinnor i högre grad än män anger för att arbeta deltid är vård av barn, eller att arbetet är fysiskt och/eller psykiskt krävande. Dessutom är det vanligare att män säger sig ha flera jobb. Det finns alltså en möjlighet att männen har deltidsanställningar på respektive arbetsplats men sammanlagt arbetar mer än heltid.38

Även andra siffror visar att kvinnor tar mer ansvar för det obetalda hem- och omsorgsarbetet än män. Exempelvis kan vi konstatera att av de som går ner i arbetstid för att vårda barn eller anhörig visar siffror på riksnivå att endast 12,5% är män.

Detta speglar hur det obetalda hemarbetet fördelas i heterosexuella par39. Vi ser hur kvinnor (i gruppen 20-64 år) lägger 37 minuter mer än män per dag på hushållsarbete, vilket är en mindre skillnad än i riket som helhet (44 min). Eftersom männen lägger lika mycket tid på hushållsarbete i Halland som i riket väcks också frågan om det är någon annan som utför arbetet (exempelvis köpta hushållstjänster) eller om det helt enkelt läggs mindre tid på hushållsarbete i Halland.

Skillnaden mellan könen är (på nationell nivå, halländska data saknas) betydligt större i gruppen 65-84 år (1 timme och 23 minuter) och mindre bland 15-29 åringarna (12 min). Skillnaden beror delvis men inte helt på att det totala antalet timmar som ägnas åt hushållsarbete ökar med åldern. Bland de yngsta lägger pojkarna 31 minuter och flickorna 43 minuter på hushållsarbetet. I gruppen 20-64 år lägger männen 62 minuter medan kvinnorna lägger 106 minuter på hushållsarbetet per dag. I den äldsta gruppen (65-84 år) har skillnaderna ökat ytterligare (männen 80 minuter och kvinnorna 163 minuter). Vi ser alltså att när hushållsarbetet ökar i de åldrar när de flesta bildar familj så är det kvinnor mer än män som lägger den tiden. Detsamma sker när tiden för hushållsarbete ökar efter pensionen, tiden kvinnor lägger på hushållsarbete ökar mer än för män.

När olika åldersgrupper studeras vid samma tidpunkt finns också alltid möjligheten att det inte bara är skillnaden i livssituation i olika åldrar som påverkar, utan att det också finns en generationsskillnad. Det är alltså väldigt svårt att veta i vilken mån de som var 15-19 år 2010 när studien genomfördes, kommer att följa samma mönster som sina föräldrar när de själva blir äldre.

Förändringar över tid visar också att den totala tid som läggs på hushållsarbetet minskar. Dock är det kvinnor som står för den minskningen, medan männens timmar är relativt konstanta40. Den ökade jämställdheten förklaras alltså snarare av att gruppen kvinnor minskar sitt hushållsarbete, än av att männen överlag gör mer.

Utöver det vi redan visat, att kvinnor lägger mer tid på hushållsarbetet, vet vi att kvinnor i högre grad tar ”projektledarrollen” – samordningsansvaret, ansvaret att planera, koordinera, se till att saker blir gjorda. Detta ansvarsbärande innebär utöver arbetet också den psykiska påfrestningen att bära ansvaret för eventuella misslyckanden; skulden för att gympapåsen glömts hemma eller att frukostbrödet är slut. Föreställningar i samhället förstärker detta; kvinnan skuldbeläggs inte bara av barnet som saknade gympapåse, utan också av lärare och andra som också de ser kvinnan som ansvarig för denna typ av frågor. Dessutom bär kvinnor i relationer det emotionella ansvaret: hon tar på sig uppgiften att se till att alla mår bra och att sociala relationer fungerar både inom och utom familjen.41

Ur barnens perspektiv innebär detta genom hela uppväxten en mer närvarande mamma som tar huvudansvaret för hemmet och en mer frånvarande pappa som försörjer familjen. Risken är stor att de inte har lika stor tillgång till båda föräldrarna utan att en förälder blir betydligt viktigare än den andra. En undersökning gjord av Kamratposten för några år sedan visar att många barn hellre väljer att inte söka stöd hos någon vuxen alls, än att prata med sin pappa. Mamman däremot står högst upp på listan av vuxna förtroendepersoner.42 SCBs undersökning av levnadsförhållanden riktad till barn nyanserar bilden: 85% av flickorna 10-12 år och 81% av pojkarna vänder sig till mamma om de är oroliga eller bekymrade, medan en mindre andel, 62% av flickorna och 68% av pojkarna också vänder sig till pappa. Bland äldre barn är mönstret liknande men på lägre nivåer: det ligger närmare till hands att vända sig till sin mamma än sin pappa, även om skillnaden är mindre bland pojkar.43

Ju större skillnaden är mellan mammors och pappors roll i barnens liv desto viktigare blir den föräldern som barnet vänder sig till i första hand. Det skapar en större utsatthet, om den primära föräldern av någon anledning, tillfälligt eller långsiktigt, inte fungerar som den ska. I förlängningen kan det också tänkas påverka barnens identitet och forma deras bild av vad de själva kan göra och bli i framtiden, alltså att de själva väljer mer traditionella könsroller.44

Kvinnornas sämre arbetsmarknad och större hemansvar får också långsiktiga konsekvenser för hennes yrkeskarriär. Det återspeglas i att bara drygt en tredjedel av alla chefer i Halland är kvinnor45. I samtliga näringsgrenar är andelen kvinnliga chefer också lägre än andelen anställda – även i de branscher, såsom den offentliga sektorn, där de kvinnliga cheferna är i majoritet. I kommuner och landsting där andelen kvinnliga chefer är över två tredjedelar är också andelen kvinnliga anställda över 80%, alltså högre än andelen chefer. Även om kvinnor är i majoritet är det alltså fortfarande män som styr över kvinnor än vice versa.

Motsvarande syns inom bolagsstyrelser, där män är i stor majoritet – upp emot tre fjärdedelar enligt en mätning från Bisnode46 för Halland. Siffrorna är osäkra men de tyder på större mansdominans i Halland än på riksplanet, om vi jämför med Allbrightstiftelsens rapport från 2017, där 33% av styrelseledamöterna är kvinnor på riksnivå47. Allbrightrapporten pekar också på ojämställdheter inom företagsledningarna som helhet, där kvinnor mer sällan sitter på ordförandeposten48.

Att kvinnor är så underrepresenterade i chefsleden är en viktig orsak till underrepresentationen i bolagsstyrelserna, eftersom ledande ansvarspositioner i företag är meriterande till styrelsepositioner i ett senare skede. Det finns också en branschdimension. Allbrightrapporten nämner energi, kraftförsörjning, material och teknologi som mest mansdominerade49. Representationen av kvinnor på chefsnivå är också överlag mindre i små och medelstora bolag än i större, vilket kan vara en orsak till att siffrorna är lägre i Halland än rikssnittet50.

Förutom att det innebär att kvinnor har mindre makt än män riskerar detta få en självförstärkande effekt av flera anledningar. För det första är valberedningarna ofta mycket mansdominerade, 88% på nationell nivå51, och det är vanligt fenomen att ”män rekryterar män” medan kvinnor rekryterar båda könen52. För det andra blir det svårare för en kvinna att anta ett styrelseuppdrag när få andra kvinnor gör det, att vara i minoritet innebär en utsatt position. Det blir också svårare att se sig själv på en viss position när förebilder saknas53.

Att mannen (i den heterosexuella relationen) gör karriär, medan kvinnan står tillbaka och tar huvudansvaret för hem och barn, avspeglas också i deras inkomster långsiktigt, där skillnaden mellan kvinnors och mäns inkomster ökar med åldern54. Detta blir i synnerhet kännbart i samband med pensionen, när inkomsterna överlag minskar. Genomsnittspensionen55 per år är för kvinnor i Halland ungefär 116 000 kronor medan den för män är ungefär 161 000, alltså inte ens tre fjärdedelar av männens pension. Skillnaden är något större än i riket, där kvinnors pension är ungefär den samma som för halländska kvinnor, men mäns något lägre, ungefär 153 000 kr.

Kvinnors disponibla inkomst56 sjunker från drygt 280 000 kronor i gruppen 60-64 år, till 226 000 i gruppen 65-69 år och ned till 186 000 i gruppen 70-74 år. Detta inkomstfall kan få stora konsekvenser för livsstil. Särskilt kännbart blir inkomstminskningen för ogifta kvinnor som endast lever på en inkomst, och i synnerhet för nyblivna änkor som förutom den egna inkomstminskningen förlorar fördelen med att vara ett tvåfamiljshushåll där den andra ofta har högre inkomst.